Preamble text goes here...
Preamble text goes here...
Från och med 1 augusti 2018 har Sverige en ny kamerabevakningslag (SFS 2018:1200). Och från den 25 maj i år gäller den nya dataskyddsförordningen, som du kanske känner igen som GDPR (European General Data Protection Regulation). Här får du en introduktion till hur dessa båda påverkar dig och ditt företag när du bedriver kameraövervakning.
En av de stora förändringarna: du behöver inte längre söka tillstånd eller anmäla en kamerainstallation om du driver en privat näringsverksamhet. Men du måste vara mycket tydligare med information, om varför och vem som ansvarar för kameraövervakningen samt hur du sparar informationen.
Nedan är en kort summering om vad som gäller från och med den 25 maj och 1 augusti. Du som vill fördjupa dig kan läsa mer om kamerabevakningslagen här samt vad som gäller för insamling av personuppgifter (dataskyddsförordningen) här.
”Är syftet att bevakningen ska förhindra olyckor och/eller brottslig verksamhet som till exempel rån, stöld, snatteri, bedrägeri, är det skäl som talar för att bevakningen är tillåten. Det viktiga är att du kan styrka varför du kameraövervakar”
Tidigare var det respektive länsstyrelse som ansvarade för tillstånd och anmälan av kameraövervakning men från 1 augusti 2018 är det datainspektionen som ansvarar. Från den 25 maj 2018 gäller också den nya dataskyddförordningen, vilken du bör ta hänsyn till när du bedriver kameraövervakning. Det finns en lång rad inblandade aktörer. Exempelvis:
Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller för all personuppgiftsbehandling, vilket även innefattar personuppgiftshantering i bild. Dataskyddsförordningen är en EU-rättsakt och gäller framför svensk lag.
Kamerabevakningslagen är en kompletterande svensk nationell lagstiftning och gäller för dig som kameraövervakar i Sverige.
I stort sett alla! Men det måste finnas ett syfte med övervakningen, d.v.s varför du vill kameraövervaka. Är syftet att bevakningen ska förhindra olyckor och/eller brottslig verksamhet som till exempel rån, stöld, snatteri, bedrägeri, är det skäl som talar för att bevakningen är tillåten. Det viktiga är att du kan styrka varför du kameraövervakar.
Bedriver du en privat verksamhet behöver du inget tillstånd och du behöver inte anmäla detta. Exempel är bank, butik, parkeringshus, kontorsfastighet m.fl.
Bedriver du offentlig verksamhet dit allmänheten har tillträde eller verksamhet med allmänintresse så behöver du söka tillstånd. Exempel är myndigheter, skolor, förskolor (även privata), sjukvårdsinrättningar m.fl. Tillstånd söker du hos datainspektionen, se här.
Alla som bedriver kameraövervakning måste informera om detta. Det ska vara tydligt på förhand för den som går in i ett specifikt utrymme att den platsen är kameraövervakad. Den som blir föremål för bevakningen bör få informationen innan den blir kameraövervakad för att ha möjlighet att välja att inte bli bevakad. Du måste alltså på ett tydligt sätt informera att du kameraövervakar.
Om ni kameraövervakar måste ni sätta upp skyltar eller informera om bevakningen på något annat sätt.
Informationen ska innehålla uppgifter om:
Information om ovan kan till exempel finnas på en webbsida.
Exempel på hur en informationsdekal kan se ut
Hur långt är ett snöre? Material från kameraövervakning får sparas så länge det behövs och för det ändamål som kamerabevakningen bedrivs för. Det är upp till den personuppgiftsansvarige att göra en bedömning av hur länge materialet får sparas.
Ljud- och bildmaterial ska skyddas med lämpliga säkerhetsåtgärder. Vad dessa är specificeras inte i lagen eller i dataskyddsförordningen förutom att tillgång till material bör vara begränsad och endast de som verkligen behöver tillgång ska ha tillgång. Bildmaterial bör vara skyddat med lösenord. Personligen skulle jag nog tillägga att oavsett hur du sparar materialet så bör du anstränga dig för att förvara det säkert så inga obehöriga får tag i det. Det blir en kombination av IT- och fysiskt skydd för helt plötsligt så kan det olyckligt bli en negativ varumärkesfråga om informationen sprids i olika oönskade kanaler.
Om någon annan anlitas för att ha hand om kameraövervakning ska den som bedriver kameraövervakningen (dvs. du) ge instruktioner (hur länge material ska sparas, vilka som får ta del av material etc.) till den som har hand om bevakningen (exempelvis en larmcentral) och ha ett skriftligt avtal med detta företag/person (ett personuppgiftsbiträdesavtal). Dessutom ska den som bedriver kameraövervakning (du) kontrollera att den som anlitas sköter bevakningen på ett lagligt sätt. Du är ansvarig.
Först och främst så kan du få ta bort dina kameror men datainspektionen kan också besluta att ett företag eller myndighet och i förekommande fall, en privatperson som bryter mot reglerna i dataskyddsförordningen ska betala en administrativ sanktionsavgift.
Avgiften för företag kan som mest vara 20 miljoner euro eller fyra procent av bolagets globala årsomsättning, beroende på vilket belopp som är högst. Avgiften för myndighet (gäller i Sverige) kan högst vara 10 miljoner kronor.
Tips! Det kan vara en god idé att förhandla med facket innan du kameraövervakar, Se 11–14§§ MBL avseende arbetsgivares förhandlingsskyldighet med facket.
Om du undrar vad som gäller för drönare, bil- eller mobila övervakningskameror samt dig som privatperson så rekommenderar jag dig att läsa vidare i kameraövervakningslagen och hos datainspektionen.
Om du vill veta mer om kameraövervakning och dess möjligheter så är du välkommen att kontakta oss!
Källa: Information hämtad från Datainspektionen samt Sveriges riksdag (kamerabevakningslagen 2018:1200).
*Datainspektionen har föreslagit (180518) namnbyte till Dataskyddsmyndigheten, oklart om och när.
”Detta inlägg/denna blogg är endast skriven i allmänt informationssyfte för att ge läsaren en generell överblick, och ska inte ses som - eller kan inte ersätta - kvalificerad juridisk rådgivning i det enskilda fallet. Gunnebo garanterar av ovan angivna skäl inte kvalitén, riktigheten eller fullständigheten avseende detta inlägg/denna blogg, och det kan inte uteslutas att innehållet i de olika delarna av bloggen kan innehålla felaktigheter och felskrivningar”.